Det var en gång ett par byxor. Men det var inte vilka byxor som helst, inte sådana som du och jag brukar ha. Dessa byxor var betydligt mindre, i den storlek som skulle passa ett barn. På håll gick det inte att ej missta byxorna för ett par vanliga byxor, men det är ett misstag lätt att överse då skillnaden sitter där bak. Ni förstår, byxorna jag talar om har en öppning i den bakre delen, större än en gylf och är för barn att do their business närsomhelst, och varsomhelst. I supermarkets mitt på golvet (källa: jag) eller i supermarkets i en liten plastpåse som sen lades i matvagnen bredvid matvaror (källa: kompis). Sjukt praktiskt egentligen; behöver ungen kissa så kan hen bara göra det, mitt bland folk på golvet liksom. Vi är för pryda i Sverige bara.
Värdfamiljen kommer tillbaks när som helst, och huset är redan fullt av städhjälp och folk som går runt och städar och plockar in en massa mat. Igen kom de in på mitt rum och började damma överallt och jag stod bara i ett hörn och säger "xiexie". Gah så stelt och obekvämt. Hur fan gör rika människor. Glad att jag lyckades smygtvätta lite kläder innan det blev full rulle här. Värdmamman sa tidigare när jag frågade om min tvättning att jag skulle tvätta (bara) mina underkläder för hand (?!) men nu när det bara varit jag och mormorn här passade jag på att tvätta allt hehe...
Läste att det var kanelbullens dag vilket gjorde mig jätteledsen för jag vill ha en kanelbulle nu!!! Mmmmmm kommer gå runt och dregla hela dagen vid tanken på doften av nygräddade kanelbullar... Geeeeee miiiiiiiig.
Kommentera