Är nu framme hos familjen, och shit de bor flott. Vi snackar sex sovrum och tre våningar med uteterasser. De bor i ett villaområde i en förort, och deras kvarter är inhägnat med säkerhetsvakter och en stor grind som en bara får åka igenom mot uppvisande av ID-handlingar. Måste bo diplomater här eller nåt!? Mitt rum ligger på bottenvåningen, precis vid ytterdörren. Har en fucking kingsizesäng woopwoop! (den är ju ioförsig hård med sandkuddar men det är säkert bra för själen eller nåt) Familjen (mamma, pappa, två döttrar) sover på tredje våningen, och jag tror mammans bror (?) och pappa också bor här? Är inte säker? De hänger runt här iallafall, men det kanske bara är att de hälsar på tillfälligt. Je nö sä pas, får väl se. Klockan är nu tio i elva lokal tid och jag ligger på sängen och är så sjukt frestad att sova. Lyckades inte sova på planet och sov dåligt dagen innan jag åkte, PLUS tidskillnaden (i Sverige är klockan fem på morgonen nu så har ju i princip dygnat vid det här laget) men somnar jag nu blir det jobbigt ikväll. Har iallafall packat upp allt och hängt runt mamman lite awkwardly. De kan ju inte mycket engelska, men de ville ha nån som pratar mycket. Ahh svårt att veta hur social och på jag ska vara när de inte ens förstår vad jag säger! Måste också bestämma när jag ska ge ut presenterna jag har med, haha är så dålig på sånt här. Försöker mest bara le och skratta lite för att kompensera bristen på förståelig kommunikation, lite à korkad taktik typ. Yay för bästa första intryck. Märkte när jag presenterade mig att Matilda är ett lite långt namn, så kommer kanske framöver kallas ”Mati”. Tror nog jag ska byta om till mjukisbyxor nu, känns rätt.
Kände väl mest såhär när jag var framme; trött o sjuk men jädrans glad över att ligga i en säng.
Kommentera