Jag har bott hos min andra värdfamilj nu i över en månad. Trots en hel del oklarheter som alla au pairs har med sina värdfamiljer känner jag mig ganska väl hemmastadd där jag är nu, även om det svajar åt båda hållen med jämna mellanrum. När alla är glada, inklusive mig själv, känns vi som en stor fin familj, men vid många tillfällen känner jag mig missanpassad, vilket jag ärligt talat är men det är ju lite min grej som au pair haha.
Eftersom jag faktiskt inte har berättat i detalj om min värdfamilj tänkte jag sammanfatta dem nu:
Emilie/Emelie/ingen etablerad stavning är fyraåringen. Hon är världens sötaste unge när hon vill, både komisk och skrattar mycket samt gosig. Hon pratar knappt nån engelska, hennes grej är att säga ”nonono” typ, men eftersom hon är ganska lugn av sig tror jag hon kommer lära sig snabbt eftersom det är lätt att sitta och läsa/leka med klistermärken eller liknande med henne. Märker att hon har lärt sig mer än när jag kom hit för kan be henne om saker som hon kan hämta till mig. När hon inte är världens gölligaste får hon sina små utbrott eller är ”skamlös bebis” (och då menar jag bajs och kiss-relaterade incidenter…). När hon blir upprörd börjar hon grina som bara den och skrika, och har rivit och slagit mig en gång då hon blev riktigt riktigt arg av nån oförklarlig anledning. Men i vanliga fall är hon världens sötaste unge och sitter i mitt knä hela tiden och leker.
Chloe är femåringen och är en riktig primadonna. Så fort en säger till henne, ”nej” eller bara ”gör såhär istället” börjar hon stampa med ena foten och fnysa med en uppsyn som skriker HMPFF. Chloe blir arg för ingenting och får försöka lugna henne varje gång. Det irriterande är att jag inte riktigt kan eller får säga till henne när hon börjar slåss (mig och Emilie till exempel) för det är inte den taktiken hennes föräldrar kör med och det gör henne bara argare så måste ”blidka” henne… Men när hon inte är arg (vilket lätt skiftar fram och tillbaks) är hon engagerad och söt. Hon förstår mer engelska än Emilie och översätter ganska ofta mellan oss, hon har inte börjat prata så mycket än men hon förstår mig bättre och bättre. Att se hur både hon och Emilie utvecklas är ganska fantastiskt, när de sjunger en sång jag spelat för dem eller när de säger en mening på engelska känner en sig lite stolt.
Chloe och Emilie är varandras motsatser i nästan allt, även utseendemässigt är de väldigt olika. Mamman konstaterade det också en gång för de gillar även helt olika saker.
Pappan jobbar inte mycket så han är mest hemma, antingen tar han hand om barnen och huset eller i sitt arbetsrum framför datorn. Han talar inte så mycket engelska men är väldigt väldigt snäll och vi lyckas kommunicera ändå och vi hjälper varandra. Varje dag dricker han minst två öl (kinesisk flaska = 600ml) och en dag när jag kom vid tre låg han däckad och förblev så resten av dagen/kvällen. Visade sig att han druckit för mycket vin för att "bota sin förkylning", och därmed dog lite tillfälligt. Mormorn försökte väcka honom när hon och jag letade efter en sak åt barnen och han var så borta att han sa "vilka barn" när hon sa att det var till dem... Så han är full lite titt som tätt, fortfarande alltid snäll ändå men fel hur han dricker framför barnen så mycket men han måste ju uppenbarligen ha ett alkoholproblem...
Mamman jobbar hela tiden så träffar inte henne lika mycket så det är jag och pappan som hjälps åt med barnen mest och det är honom jag får vända mig till när jag behöver hjälp. Men hon är ganska schysst, lite irriterande ändå för så fort hon kommer hem och inte kanske har träffat barnen ordentligt på flera dar så är det första hon frågar mig innanför dörren om de spelat piano idag... Hon är så krystat konstnärligt ambitiös.
Mormorn bor här också i perioder (eller ah nu ganska permanent), annars har hon en lägenhet i Beijing med morfarn men hon är här för att hjälpa med barnen och sköta matlagningen och städningen. All-in-all är det en mysig och ganska okonventionell kinesisk familj med en stor kärlek för konst (kreativitet är deras livsmotto men oh det ska ändå PRESTERAS mvh mamman) och mild uppfostran.
Älskar ungarna dock, även om de verkligen beter sig hemskt ibland och är asjobbiga. (haha det är verkligen bara/mest bilder på Emilie och verkar som om jag hatar Chloe MEN så är det inte!!!...)
Min lilla apa <3 (Emilie)
Herre vad jag ser blek ut här.
Pappan tar alltid flitigt bilder som den fotograf han är så de flesta är hans från de senaste veckorna!
