Idag vart det riktigt kaos i bygden. Åt frukost på morgonen med familjen, och åkte sen vid niotiden för att träffa de två stockholmarna, Filip&Victor för att besöka ”Beijings best arts&crafts&antiques market”, Panjiayuan market! Vi besökte marknaden och åt sen lunch. Sen behövde jag besöka kontoret eftersom de kallat in mig. Jag trodde det gällde mitt kontrakt som hade krånglat, men det visade sig att det gällde något helt annat. Familjen jag bor hos kan inte behålla mig som au pair pga ”inner personal family problems” so hade och göra med pappans hektiska jobbschema eller något. Anledningen bakom framgick inte något vidare tydligt för det förklarades dåligt, men det skulle tydligen inte ha och göra med mig personligen utan familjen kan bara inte ha någon au pair för tillfället. Så jag måste flytta inom en vecka. Agenturen vill att jag flyttar till en liten stad à tre miljoner några timmar utanför Shanghai till en familj med två barn. Familjen verkar väldigt välbärgade, som de flesta är som vill ha au pair, och trevliga, men… Jag vill inte lämna Beijing för a) gillar verkligen staden och har så mycket mer att upptäcka b) jag har precis fått en massa vänner här och flyttar jag kommer jag vara helt ensam c) hela syftet med att jag flyttade till Kina är för att bättra på min mandarin, och det kan jag inte göra i Shanghai där de talar kantonesiska/en väldigt annorlunda dialekt av mandarin. Agenturen vill dock verkligen att jag ska åka dit, för det förenklar det allt för dem såklart. Jag sa att jag skulle fundera på det och kolla in familjens profil, men jag kommer försöka pressa de så mycket som möjligt att hitta en familj åt mig i Beijing…
Detta är sjukt frustrerande, och det kunde inte ske vid en sämre tid. Nationalveckan börjar på onsdag och alla går på semester, inklusive folk som jobbar för agenturen så de kommer inte kunna jobba och jag har bara boende fram tills lördag! Hittas ingen ny familj är agenturen skyldiga att bekosta hotell för mig, men under den här veckan när halva Kina reser runt är det väldigt väldigt svårt att i sista minuten hitta lediga hotellrum. Sååå jag vet inte riktigt vad som kommer hända. I Beijing ska det vara iallafall. Tänker inte tvingas flytta till andra sidan landet bara för att de ansvariga parterna misslyckas med sin planering.
Efter det mötet var jag lite omtumlad, så gick på Starbucks för fika med Filip och Victor. Sen åkte jag hem till villan. Första varningstecknet började blinka i huvudet när jag märkte att deras ena bil saknades i garaget. När jag kom in i huset, för det var olåst som tur var, var det helt släckt överallt och tyst. Jag gick upp på övervåningen och hittar den ena nannyn (hon som jag tycker mest om i familjen för hon alltid ler och försöker alltid prata med mig). Frågar var familjen är, ”de har åkt till barnens farmor, kommer hem på fredag”. Dagens chock numero dos. DE ÅKTE IVÄG UTAN ATT SÄGA TILL MIG. OCH SAMTIDIGT KICKAR UT MIG. Och sen är de så fega att de i princip FLYR FÄLTET hahahhaha?!? Nä herregud så himla oansvarsfullt. Menmen. Nu är jag helt ledig typ en vecka, OCH har villan nästan för mig själv haha. Det är ganska sweet ändå! (bara det där lilla att jag inte vet var jag ska bo om en vecka men det löser sig nog)
