Jag tror jag förvandlats till en medelålders-yogamorsa. Från den forever young-Matilda till en person som ägnar sina få internettimmar om dagen åt att söka på ”how to raise creative kids”, ”sockerfria chokladbollar recept”, "diy halloween costumes" och ”let it go lyrics”. Haha vem är jag ens. Har också laddat ner album med nursery rhymes som ska spelar för barnen plus har suttit och skapat en spellista med låtar från mitt itunesbibliotek anpassat efter barnens ordförråd och tycke. Mamman vill inte att de äter så mycket godis och jag vill baka med de så föreslog att jag skulle baka sockerfritt så imorgon ska det handlas dadlar istället för socker! Blir spännande att se hur resultatet blir…
Ganska intressant faktiskt att läsa om pedagogik bakom hur en uppmuntrar kreativitet hos barn till exempel att en ska göra de mer delaktiga och inte bara säga ”gör det, gör det, gör det”. Lite överdrivet dock för kan inte riktigt säga till dem när de är elaka mot varandra, utan enligt föräldrarnas metod handlar det om att den som är bakom provokationen säger förlåt (och oftast är ”provokationen” inte elak men den andre reagerar för starkt och börjar slåss och blir då inte tillsagd…). Ikväll fick Chloe utbrott på Emelie för att hon låg i Chloes lilla koja så Chloe började stampa och böla och slå Emelie och blev så upprörd att hon fick andnöd. Hon började ge sig på Emelie så mormorn ropade på mig för att hjälpa hålla isär dem. När jag lyfte upp Emelie för att bära bort henne så mormorn kunde lugna Chloe ville Chloe att jag skulle bära henne, så satt med henne och försökte lugna henne genom att sjunga (när jag sjöng ”fel sång” blev hon upprörd igen så de blev de bitar jag kan av Let it Go hundra gånger…). Mmm gillar inte att de inte blir tillsagda när de är elaka mot andra, på det sättet är de en aning bortskämda kan jag tycka.
Innan det där gick allt jättebra; ritat, lekt med klistermärken, kurragömma, sjungit, dansat och spelat piano. Belönar de med klistermärken i form av diamanter när de är duktiga, löjligt att motivera de med mutor men får deras uppmärksamhet på så sätt för annars tappar de intresset efter några minuter oftast. Men när det går bra och de är glada båda två är de hur mysiga som helst och jag märker hur de börjar komma till mig mer och mer för att de litar på mig, som hur Chloe ville tröstas av mig och inte av mormorn. Men de är ju lite påfrestande och idag var pappan helt slut. Han drack mer öl än vanligt till middagen och han som brukar vara så glad och lekfull med barnen hela tiden var nu mest bitter. Imorgon åker han bort en natt så kommer bara vara jag, flickorna och mormorn efter dagis (eftersom mamman jobbar).
Bilder från i söndags, av nån anledning gick de inte att ladda upp bilderna på Chloe för det var nåt krångel med filerna... Men här är Emelie iallafall! Så jävla qjut
Chloe tecknng av henne, mig och Emelie. Blev en prinsessa tjoho
