Lördag, lördag, lördag. Heldag med familjen. Vet fortfarande inte riktigt när de går upp på helger så gick upp innan åtta och gjorde mig iordning och väntade på att barnen skulle stiga upp. Mamman har kommit tillbaka från Shanghai och vid frukosten pratade hon med mig om hur jag ska vara med barnen och gav exempel på lekar som kommer ”utveckla deras kreativitet”. Lite irriterande för det mesta hon sa gör jag redan med barnen, men hon är inte hemma för att se det eftersom hon jobbar så mycket, men vissa saker blev mer tydliga vilket är bra. Dock är barnen ganska svåra att handskas med för den ena blir sur hela tiden och föredrar att rita självständigt, medan den andra blir ledsen och gråter alltför ofta. Och såklart att vi faktiskt inte kan prata, eftersom vår kinesiska och engelska tillsammans inte räcker till. Men med tiden blir det väl bättre, hoppas jag.
Jag är fortfarande så jävla nojjig över hur ”nöjda” föräldrarna blir… Det är så mycket problem mellan mina kompisar och deras familjer (och sen vad som hände med mig och min förra familj) att jag blir jätteparanoid och det känns inte riktigt som en säker miljö, vilket är mycket på grund av agenturen och hur de totalt misslyckas med deras jobb och roll de borde ta mellan au pairen och familjen. Det är ett exempel på hur vi ”för” oss olika i de flesta sammanhang. Känns inte mycket bättre när vår mandarinlärare förklarar det som ”I speak to you in the Western/international way while to my colleagues I do it in the Chinese way”.
Kommunikation innebär två olika saker för oss utlänningar och kineser vilket är roten till de flesta problemen och missförstånd som uppstår mellan en au pair och hens värdfamilj (jag hatar att skriva om människor som "vi" och "dem" men syftar här helt och hållet på kulturen för det är så det har förklarats för mig). Jag vill inte påstå att vi tänker olika, men vi har uppfostras inom två olika kulturer och när det i ”den västerländska kultur en” uppmuntras att tala öppet och ge konstruktiv kritik är det sedvanligt i den kinesiska att gå bakom ryggen och ”klaga” till en tredje part som sen ska framföra denna kritik till i dessa fall, au pairen.
För tillfället känner jag mig väldigt osäker och otrygg mycket på grund av agenturens misslyckande. Jag drömde även i natt mardrömmar om hur familjen klagade på mig om att jag inte skötte mitt jobb och att jag inte var tillräcklig. Väcktes mitt i natten av att jag satt upp mitt på sängen och försvarade mig högt i sömnen mot anklagelser mot mig. Safe to say att jag kände mig otroligt paranoid efter det, har ofta väldigt svårt att påminna min hjärna om vad som var en dröm och vad som var verklighet. Föräldrarna var också idag ganska bittra vilket jag då, förvirrad med vanföreställningar tar personligt och övertygar mig själv om att jag snart kommer bli utkickad. Fantasin skenar såklart iväg med mig hela tiden, och jag tror både min rädsla och osäkerhet samt föräldrarnas humör kan bero på luften idag som varit väldigt dålig. Värdpappan har själv sagt tidigare att han blir deprimerad när det är så dålig luft som det var idag. Luften är som ett stort andetag av ångest och trötthet verkar det som...
Kommentera